Sommarlov i övermorgon. Helt sjukt! Nyss gick jag runt i mina dr martens och tunna strumpbyxor i -20. Promenader i snöoväder under gatlampornas svaga sken och nu är det helt plötsligt juni. Jag fattar ingenting. Samtidigt känns det som det har tagit en evighet, som en mardröm när man springer och springer, men aldrig kommer fram. Äntligen känner jag nytt hopp växa inom mig, som om jag snart når målet. 13 dagar. 13 dagar kvar tills jag kan andas igen, 13 dagar kvar tills jag får luft i mina lungor.